10-åringar resonerar om begreppen orsak och verkan

En analys av «filosofi med barn» på mellanstadiet
Magisteravhandling i pedagogik vid Stockholm Universitet våren 2003
av Charlotte Bagge

Innehåll

Nedlasting

D. Metod

1. Tolkningsverktyg

a. En intentionell analysmodell

Denna analysmodell har introducerats i pedagogisk forskning av Ola Halldén och bygger på filosofen Georg Henrik von Wrights intentionella modell för mänskligt handlande. von Wright menar att för att kunna förstå beteenden som handlingar måste vi tillskriva dessa beteenden en mening (Halldén, 2001). Den intentionella handlingsmodellens centrala premiss är således att människor har intentioner med sina handlingar. Det är dessa intentioner som gör beteendet meningsfullt och möjligt att tolka som en handling. Detta kan beskrivas genom en s k praktisk syllogism:

P:s vilja/önskan/avsikt är att åstadkomma X
P tror att om han gör Y så leder det till X
Därför gör P Y

Det andra premissen åstadkommer den begreppsliga länken mellan den tillskrivna intentionen och handlingen och det är här anledningen till en individs handling går att finna. Analysmodellen fokuserar således på meningen med en observerad händelse (Halldén, 2001).

Figur 1. Handlingens determinanter (Halldén kommande, baserad på von Wright 1971, 1974, 1979 och 1980, cf. även Halldén, 1999).

Modellen speglar två dimensioner. Å ena sidan, individens emotionella, kognitiva och fysiska tillstånd (competence oriented). Å andra sidan, individens föreställning om och tolkning av situationen (discourse oriented) (Halldén, 2001; Petersson & Jakobsson Öhrn 2003). En analys med utgångspunkt från denna modell, valideras inte genom att göra anspråk på att återge ”agentens egen syn på sitt agerande” (Halldén, 2001 s. 10). Den intention som uttolkaren/observatören tillskriver individen, blir trovärdig eller rimlig genom den argumentering som förs i beskrivningen av en viss handling och av graden av rationalitet i denna beskrivning (a.a.).

Intentionell analys, utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv. Vilket är primärt fokuserat på hur individen assimilerar ny information i form av t ex nya begrepp, till den redan existerande kunskapsbasen. En viktig premiss för lärande, är således den lärandes förförståelse (Schnotz, Vosniadou & Carretero 1999). Den intentionella analysmodellen tar dock även i beaktande aspekter från det sociokulturella perspektivet, då modellens diskursorienterade determinanter, avser att belysa hur individen uppfattar den specifika situation en handling utförs i.

Tyngdpunkten i den intentionella analysen kan läggas antingen på de handlingar som en individ utför och på hur dessa handlingar kan beskrivas i olika tidsperspektiv, eller på de ”föreställningar som tillskrivs individen, analysen ger då som resultat en beskrivning av delar av individens föreställningsvärld” (Halldén, 2001, s. 16). Med emfas på den senare inriktningen av analysen ges, enligt Halldén (2001), information om själva kunskapsbildningsprocessen.

Som analysredskap för att tolka och beskriva olika aspekter av individens tänkande och handlande i ett visst sammanhang, har Halldén föreslagit en modell som synliggör tre olika aspekter av kontextualisering (Halldén, 1994; 1999):

Den kognitiva kontexten, vilket avser den föreställningsvärld individen har som till viss del konstitueras av t ex tidigare kunskap om ämnet.
Den situationella kontexten, d v s individens uppfattning av den aktuella lärsituationen med de begränsningar och möjligheter detta medför.
Den kulturella kontexten, som avser individens föreställningar om en specifik ämneskultur och även i viss mån även föreställning om vad som gäller i samhället i stort.

Ovanstående tre kontexter kan t ex användas i analysen för att belysa olika aspekter av elevernas tänkande i de förklaringar de ger på filosofilektionerna.

b. Transkription & formalia

Inspelningarna har transkriberats och skrivits ut. Transkribering bygger som Linell (1990) påpekar nödvändigtvis på tolkning och förståelse: ”Den förutsätter att ett akustiskt flöde tolkas i termer av ord (meningsfulla språkliga enheter) och fonologiska enheter (ljudtyper, fonem, prosodiska figurer)” (Linell, 1990, s. 2). Den transkription som utförts i denna studie följer grundprincipen: ”…att man följer talspråket beträffande syntax (rytm och gruppering) och skriftspråket beträffande ortografi (stavning)” och interpunktion (Linell, 1990, s. 7).

I lektionscitaten anger tre punkter … en paus i uttalandet. Ett bindestreck i slutet av en mening markerar att den som talar blir avbruten. Understrykningar anger särskilda betoningar eleven gjort, där detta är relevant för analysen och (xx) markerar uttalanden som inte gått att höra på bandet. I materialet som presenteras är både lärare och elevers namn fingerade. Filosoferna benämns, F1 (filosof 1), F2 (filosof 2) och F3 (filosof 3) och Den formella läraren benämns Den formella läraren. Filosoferna och skrivs med stor begynnelsebokstav när personens namn avses. I den löpande texten, när själva lärarfunktionen avses, kallas samtliga: lärare oavsett bakgrund. När samtliga lärare med filosofibakgrund avses kallas de filosoferna. Samtliga lärare och elever refereras också till i maskulinum. Könsfördelningen i klasserna redovisas istället i diagramform, i uppsatsens resultat del. Den första eleven i varje citat förkortas E1, den andra E2 o s v, det är således inte samma E1 i varje citat.

I resultatdelen redovisas de olika citaten från lektionerna inte i kronologisk ordning utan i logisk ordning. Den första delen tar upp orsak-verkan, nästföljande funktionella förklaringar, den tredje determinism, skepticism och kontextualisering, på detta följer ett avsnitt om slumpen och slutligen ett om tillfälliga samband.

Siden opprettet: 2004. Sist endret: 27.04.24 15:34.