10-åringar resonerar om begreppen orsak och verkan

En analys av «filosofi med barn» på mellanstadiet
Magisteravhandling i pedagogik vid Stockholm Universitet våren 2003
av Charlotte Bagge

Innehåll

  1. Förord – Inledning
  2. Teoretisk bakgrund
  3. Syfte och frågeställningar
  4. Metod
  5. Resultat 1: Samtalsfördelningen mellan lärare och elever
  6. Sammanfatning och analys av resultaten
  7. Resultat 2: Analys av samtalen om orsak-verkan
  8. Sammanfattande diskussion
  9. Referenser

Nedlasting

E. Resultat 1: Samtalsfördelningen mellan lärare och elever

1. Symmetriska och asymmetriska samtal

I barnfilosofin generellt, finns en ambition att skapa en mer symmetrisk relation i klassrummet mellan lärare och elever. Med symmetrisk avses i detta sammanhang att läraren och eleverna kan mötas och diskutera på samma nivå, i begrundandet av filosofiska problem. Per Jespersen som har skrivit om och praktiserat filosofi med barn i över 30 år, menar att vuxna och barn kan mötas i en undran inför de filosofiska frågeställningarna, just för att de faktiskt vet lika lite om dessa sidor av tillvaron. I detta avseende går det enligt Jespersen, att uppnå en symetrisk relation i klassrummet mellan dess olika aktörer, men det kräver en öppenhet inför och en förmåga, att släppa lite på den traditionella lärarrollen (Jespersen, 1999; Bagge, 2002).

Ovanstående står i stark kontrast till den asymmetriska relation, som annars i allmänhet råder i klassrummet, då läraren och eleverna kunskapsmässigt står på olika nivåer. En förutsättning för en symmetrisk relation, borde vara att förhållandet mellan lärarens och elevernas samtalsutrymme är att eleverna står för mer än 50 procent av uttalandena. Då man annars kan förutsätta att i princip alla kommunikation sker mellan lärare och elever eftersom vartannat uttalande görs av läraren. I tabell 1 nedan, har därför antalet tillfällen räknats när elev eller lärare har ordet. Ett kort fråga eller ett bekräftande, blir med denna mätmetod likvärdigt med en lång och ordrik utläggning. Därför kan en lärare som håller en förhållandevis låg profil på dessa lektioner, till synes verka ta lika mycket samtalsutrymme i anspråk som en lärare som talar betydligt mer, men vid lika många tillfällen. Däremot ger tabellen en bild av hur turtagningen mellan lärare och elever är fördelad d v s man kan förutsätta att om läraren står för 50 procent av uttalandena, så indikerar detta att interaktionen i klassrummet är främst mellan lärare och elever. Står eleverna för mer än 50 procent av uttalandena, kan man anta att viss interaktion även förekommer mellan eleverna. Vilket skulle kunna vara en indikator på att en mer symmetrisk relation mellan lärare och elever råder, då läraren inte dominerar scenen genom att vara den enda i klassrummet som ger respons på elevernas uttalanden. I tabell 2 redovisas det genomsnittliga antalet uttalanden per pojke/flicka i de olika klasserna. Lektionerna var mellan 35 och 80 minuter långa.

Tabell 1. Fördelningen av antalet yttranden mellan lärare och elever. Alla siffror redovisas i procent. 1:1 står för exempelvis F1's första lektion och 1:2 för F1's andra lektion.
  Elever Lärare/Filosofer
F1:1 50 50
F1:2 64 36
F2:1 63 37
F2:2 67 33
F3:1 56 44
F3:2 Uppgiften saknas
Läraren1:1 56 44
Läraren1:2 57 43
Tabell 2. Fördelningen av det genomsnittliga antalet yttranden per flicka/pojke. Inom parentes redovisas det totala antalet flickor och pojkar i respektive klass. 1:1 står för exempelvis F1's första lektion och 1:2 för F1's andra lektion.
  Flickor Pojkar
F1:1 (9) 5,3 (9) 5
F1:2 (9) 8,6 (9) 7,3
F2:1 (6) 1,5 (12) 1,8
F2:2 (5) 3 (12) 4,7
F3:1 (7) 0,7 (9) 8,2
F3:2 Uppgiften saknas
Läraren1:1 (10) 3,1 (8) 4,8
Läraren1:2 (10) 5,1 (11) 5,1
|

Siden opprettet: 2004. Sist endret: 27.04.24 15:34.